Bärgningsbandvagn

Det är ofrånkomligt att pansarfordon av olika slag kör fast i terräng, som inte bär fordonen, så ordentligt att det behövs hjälp att komma loss. Det kan ibland lösas med hjälp från andra stridsfordon, men det innebär att ytterligare ett fordon inte kan delta i striden. Likaså kan fastkörning vara så kraftig att det behövs kraft och funktionalitet från fordon speciellt framtagna för uppgiften. Att kunna bärga stridsfordon med eget pansarskydd är givetvis en stor fördel.

I början användes bärgningsbil eller annan vagn. När bandbärgare började levereras användes de ofta som bärgningsreserv, för att sättas in om inget annat fungerade. Pansarfordon med uppgift att bärga andra har funnits i Sverige sedan 1940-talet i form av Bärgningsbandvagn m/43 byggd på Stridsvagn m/42. Sedan dess har olika bärgningsbandvagnar funnits inom Försvarsmaktens organisation. Organisatoriskt var bandbärgarna så få i början att de inte kunde fördelas ut på stridsvagnskompanierna utan de återfanns på brigadnivå. Först med Bgbv 82 blev antalet för första gången tillräckligt för att varje stridsvagnskompani kunde få en egen bandbärgningsresurs.

Ibland har kortvarigt inhyrda för att lösa ett tillfälligt behov tills en mer långsiktig lösning varit möjlig. Exempel på detta är inhyrd bärgningsbandvagn på Churchill-chassi i väntan på att Storbritanien kunde leverera bärgningsbandvagnar på Centurion-chassi (Bgbv 81). Bgbv 81 stannade kvar länge i organisationen tills den kunde avlösas av Bgbv 120.

Fastkörning och bärgning

För att bättre illustrera användningen av bandbärgare och behovet av dem har vi samlat några riktigt intressanta exempel på fastkörningar och bärgningar här.

Beteckningen Bbv m/43, Bgbv fm/42 eller Bgbv m/42 har alla använts för den första svenska bandbärgaren, av vilken två byggdes på LAGO II-chassi (första delleveransen av Strv m/42). De levererades i november 1944 till P 2 i Hässleholm varefter vagn nr 498 placerades på P 3 i Strängnäs samt nr 499 på P 4 i Skövde. Varför de placerades i Strängnäs respektive Skövde finns det inga uppgifter om, möjligen var det lättare att köra fast där så behovet var större.

Det finns idag (2019) inga uppgifter om att dessa vagnar har varit placerades i någon krigsorganisation.

I tjänst:
1944  – osäkert hur länge (slutet 40-talet?)

Levererade:
2st Bbv m/43, 1944

Tillverkare:
AB Landsverk

Ursprungsland:
Sverige

Övrigt:
Militärt svenskt registreringsnummer:
498 och 499

Efter första leveransen av Centurion-vagnar (Strv 81) 1953 så uppdagades det snabbt att befintliga bärgningsresurser i form av bärgningsbilar inte var tillräckligt. Det var klart att det skulle dröja några år innan ny modell av bandbärgare på Centurion-chassi kunde levereras så alternativ undersöktes och valet föll på att hyra en Churchill ARV MkII. Den hyrdes halvårsvis med en hyreskostnaden, i dåvarande penningvärde, om £220/månad, vilket skulle betalas in 6 månader i förväg. Vagnen placerades på P 2 och bemannades av tekniker när den användes. Det var dock stora problem med den och den skickades tillbaka redan innan Bgbv 81 levererades 1955.

Den inhyrda Churchill ARV MkII hade möjlighet att vincha samt montera en kran i fronten och då även lyfta.

I tjänst:
1953  – 1955 (troligtvis tidigare)

Levererade:
1st inhyrd

Tillverkare:
Vauxhall Motors Ltd

Ursprungsland:
Storbritanien

När de första Centurion-stridsvagnarna (Centurion Mk III/Stridsvagn 81A) började levereras till Sverige (1953) fanns ingen bärgningsbandvagn på samma chassi som motsvarade de svenska kraven. Först 1955 kunde Centurion Arv Mk II levereras och fick då den svenska beteckningen Bärgningsbandvagn 81A.

Antalsmässigt räknade man på en bärgningsbandvagn per 20 stridsvagnar. Var de initialt var tänkta att ingå i organisationen är (2019) inte klarlagt. Först i ett ändringstryck 1955 återfinns en bärgningsgrupp med två bärgningsbandvagnar i en bärgningstropp, vilken organisatoriskt återfanns i Pansarreperationskompaniet. Alltså en brigadresurs. Därefter har antal och placering i organisationen i pansarbataljon och stridsvagnsbataljon ÖN (Övre Norrland) varierat. Även utanför brigadorganisationen har de funnits, dock ej vid fristående stridsvagnskompanier.

När (1959-61) den tredje omgången Centurion-stridsvagnar (Centurion Mk 10/Stridsvagn 101A) kom till Sverige medföljde även tre bärgningsbandvagnar och dessa fick då beteckningen Bgbv 81B. Den största skillnaden mellan A- och B-varianten är gängsystem och verktyg från tum- till mm-mått.

Ett tredje inköp genomfördes, denna gång från Schweiz, 1988 av 19 vagnar vilka fick beteckningen Bgbv 81 C. Dessa ersatte Bgbv 82 när dessa utgick ur organisationen.

Bärgningsbandvagn 81 användes tillsammans med Stridsvagn 121 och 122 innan Bärgningsbandvagn 120 kunde levereras och ersattes då av dessa.

Alla vagnarna har stora likheter med de stridsvagnschassi de är byggda på. En pansrad lådliknande överbyggnad innehåller vinchutrustning. Utanför denna finns lyftkran, markankare (för mothåll vid vinchning), dragöglor, linstyrningar mm. Lyftkranen hade kapacitet att genomföra lyft av stridsvagnsmotor vid motorbyte.

I tjänst:
1955  – 2002

Levererade:
4 st Bgbv 81A, 1955
9 st Bgbv 81A, 1956

3 st Bgbv 81B, 1961

3 st Bgbv 81C, 1989
6 st Bgbv 81C, 1990
10st Bgbv 81C, 1993

Tillverkare:
Vickers-Armstrong samt ROF Woolwich

Ursprungsland:
Storbritanien

Militära registreringsnummer:
Bgbv 81A: 495–497, 500, 810, 915, 952 och 955–960
Bgbv 81B: 315, 316 och 772
Bgbv 81C: 204959–204977

Övrigt:
Vid renovering 1981 av samtliga A- och B-vagnar togs kranen bort. Notera att C-vagnar inte försågs med kran.

I tjänst:
1972 –1994 samt (2 st vid senare tillfälle i den svenska KFOR-styrkan i Kosovo)

Levererade:
24 st Bgbv 82A, 1972–1973

Tillverkare:
Hägglund & Söner

Ursprungsland:
Sverige

Militära registreringsnummer:
Prototyp: 809, 808 (från början bärgarprototyp, efter ombyggnad broläggarprototyp).
Serietillverkade vagnar: 4751–4774

Övrigt:
Bgbv 82 hade flytförmåga och kunde simma. Lastutrymme hade fästen för att kunna transportera ett motorpaket till Strv 103. Schaktblad fram för lättare fältarbeten.

Information kommer. Följ oss på Twitter, gilla oss på Facebook eller prenumerera på vårt Nyhetsbrev så vet du när information om ditt favoritfordon har publicerats.

I tjänst: 1996 -

Levererade:
26 st bgbv 90, 1996 - 1999

Ombyggda och renoverade:
3 st bgbv 90 till bgbv 90C, 2002
2 st bgbv 90 till bgbv 90A1, 2005

Bgbv 90 A till Bgbv 90 D (med Bofors VS90)

Tillverkare:
BAE SYSTEMS Hägglund

Ursprungsland:
Sverige

.>> Fotobok Strf 90/CV 90 samt ritning strf 90 finns att beställa här

Bärgningsbandvagn 120 bygger på samma grundchassi som Strv 122. En Bgbv 120 ingår i ett Strv 122-kompani.

Inför anskaffning inlånades (1997) en tysk Bergepanzer 3 ”Büffel” för utvärdering. Skillnaden mot denna är främst: ny stridsbogseringsutrustning, bärgninssläde, omarbetad bärgningsutrustning, starkare hjälpvinsch, ökat ballistiskt skydd, reducerad IR-signatur, uppgraderingsbar vapeninstallation, andra rökkastare samt lednings- och sambandssystem.

Huvudfunktionen är bärgning med vinschsystemet. Bogsering kan ske utan att besättning behöver lämna vagnen med hjälp av stridsbogseringsutrustningen. Kranen möjliggör tunga lyft som motorbyten (motoraggregat för Strv 122 kan transporteras på bakpansaret) samt t ex tornet på Strv 122. Med schaktbladet som främst fungerar som mothåll vid vinschning kan även fältarbeten utföras. Bland övrig utrustning i vagnen kan nämnas motorsåg, skärutrustning, torrdräkt, vadarbyxor, skruvstäd mm.

I tjänst:
2002 –

Levererade:
14 st Bgbv 120A, 2002 – 2003

Tillverkare:
MaK Systemgeselleshaft mbH via Rheinmetal Landsysteme

Ursprungsland:
Tyskland

Övrigt:
Militärt svenskt registreringsnummer:
120001 – 120008,
120010 – 120015