Pansarbandvagn 501-familjen

Denna vagn är den ryska BMP-1 som i sin första variant kom 1967. Då Sverige 1993 köpt fd Östtyska MTLB för Pbv 401, men dessa till antalet inte räckte för att fylla behovet inom norrlands- och infanteribrigaderna ville man utnyttja möjligheten som fanns i avtalet om Pbv 401 att prova även BMP-1. Det köptes 1994 in fem vagnar, fyra för olika typer av tester och den femte för förstörande skjutförsök.
.
Försöksresultaten blev positiva så i juni 1994 beslutades att köpa in 350 vagnar. Man köper egentligen 433, där 83 var att användas till reservdelar. Då vagnarna stått utomhus under längre tid behövdes renovering och modifiering (REMO) göras för att uppnå svensk standard på dem. I en tjeckisk fabrik plockades vagnarna helt isär, skrovet blästrades samt motor, växellåda mm helrenoverades varefter hela fordonet målades. Till detta försågs dem med ny belysning och reflexer. Därefter levereras fortlöpande Pbv 501 med tolv vagnar i månaden från 1996 till 2001 till Sverige.

I och med mekaniseringen av armén och övergången till de nya organisationstrukturna IB 2000 respektive NB 2000 var Pbv 501 initialt tänkt att tilldelas norrlandsbrigaderna och Pbv 401 infanteribrigaderna. Då framkomligheten i snötäckt terräng visade sig för dålig för Pbv 501 gjorde man bytet så infanteribrigaderna i södra Sverige tilldelades Pbv 501 och norrlandsbrigaderna istället fick Pbv 401.

Pbv 501 fanns i två versioner: Pbv 501 för trupptransport av skyttegrupp samt Stripbv 5011 som stridsledningsfordon för kompanichefer.

Värnpliktsutbildningen hinner knappt komma igång med mer än ett kompani per brigad innan beslut om förbandsnedläggningar kommer. Efter beslut om förbandsminskningen förrådsställdes vagnarna och 2005 togs beslutet att de skulle avvecklas. Avvecklingen blev klar 2010 efter att det tjeckiska företaget som stod för renoveringen köpt tillbaka vagnarna. Det har sedan uppdagats att vagnarna vidaresålts till Irak.

Ursprungsbeväpningen för BMP-1 utgörs av både lågtryckskanon, parallellkopplad kulspruta samt avskjutningsramp för pansarvärnsrobot. För Pbv 501 valde man bort pvrobot samt monterade ur laddautomatiken för kanonen. Ammunitionen till kanonen ansågs i Sverige inte uppfylla säkerhetskraven (för fredsbruk) och endast en mindre mängd konverterades för användning som övningsammunition.

Pbv 501 är avsedd för besättning om tre man samt en skyttegrupp om åtta man. Skyttegruppen kunde strida både från takluckorna, men även använda sina Ak 5 genom varsin skottglugg och då sikta via periskop. Till varje skottglugg fanns en vakuumsug för krutgaser. För avsutten strid skedde avsittning via bakdörrarna.

Vagnen var amfibisk och kunde simma med hjälp av banden. Ett automatiskt brandsläckningssystem fanns för motor- och transmissionsrum. NBC-system med övertryck var installerat i vagnarna. Rökläggning kunde ske genom att spruta ut diesel i avgasrören.

I tjänst:
1996–2005
(förrådsställda från 2000)

Levererade:
336 st Pbv 501 A samt
14 st Stripbv 5011 (se nedan)

Totalt 438 st varav:
5 st är Östtyska originalvagnar 1994,
83 st som plockas ned till reservdelar i Tjeckien

335 st säljs 2009 till Tjeckien
Ett mindre antal Pbv 501 finns kvar i Sverige (bl a på Markstridsskolan i Kvarn).

Tillverkare:
Tjeckoslovakien 1972–87

Renoverade och modifierade till svensk standard:
Tjekiska VOP-026 Sterberk

Ursprungsland:
Sovjetunionen

Övrigt:
Militärt svenskt registreringsnummer: 501001 – 501350 (serievagnar)

Fyra av de första fem utvärderingsvagnarna döptes:
204992 ”Patton”
204994 ”Monty”
204997 ”Rommel”
204998 ”Guderian”