Sveriges första stridsvagn –
fransk Renault FT ”Putte”

Länge var den gängse uppfattningen att den första stridsvagnen i Sverige var en av de i delar inköpta LK II från Tyskland, vilka sattes samman i Sverige med början i slutet av 1921. Den franska Renault FT-vagnen dök upp i källmaterial först 1923 och antogs därför ha inköpts vid detta tillfälle.

På våren 2018 fick Stefan Karlsson, Museichef på Arsenalen, tips om en tidningsartikel från Aftonbladet daterad 19 juni 1921 och det blir startskottet för att se ifall det skulle gå att bekräfta att den franska Renault FT var den första stridsvagnen i Sverige. Detta har nu lyckats och det är bekräftat genom att det finns dokumentation som styrker att den första stridsvagnen i Sverige var en fransk Renault FT.

Renault FT, eller ”Putte” som den kom att kallas i Sverige, troligen på grund av sin Puteaux-kanon, har ett kort liv i den svenska armén från 1921 till 1926 då den skjuts sönder på Marma skjutfält.

Anskaffningen

Den 22 januari 1921 sänder Chefen för Arméförvaltningens Artilleridepartement och Generalfälttygmästaren, generalmajor Friherre Ulf Lars Carlsson Sparre en skrivelse till militärattachéerna i Berlin, Paris, Rom, London och Washington om att de skall sondera möjligheterna att få köpa infanterikanoner med ammunition, luftvärnskanon med ammunition, vapen att bekämpa ”tanks”, specialgevär och olika kanontyper med ammunition, dragfordon för artilleriet och eventuellt en lättare stridsvagn.¹

Aftonbladet 1921-07-19

De första försöken

Den 25 juli 1921 bildas en ”försökstrupp” vid dåvarande A 9 – Kungliga Positionsartilleriregementet i Stockholm under befäl av kapten C.W. Elliot. Här är Renault FT-vagnen upptagen som ett av flera motorfordon som finns till förfogande. Instruktionen för Renault FT-vagnen var att utbilda besättning för att ställas till förfogande vid försök samt att skriva ett underlag angående vagnens skötsel och användande samt ett smörjschema.⁴

Den 17 augusti 1921 kommer order att transportera ”pansarvagnen med 37mm kanon” till Malmslätt, tillsammans med erforderlig servis, för utförande av vissa försök, med framkomst senast den 22 samma månad.⁵

Dagens Nyheter 27 augusti

Dagens Nyheter 1921-08-27

Användning i storövning

Renault FT-vagnen kommer omgående att användas i en större övning och detta kan man läsa om i ett antal tidningsartiklar. Beskrivningarna är målande och en rad olika beteckningar används för vår första stridsvagn.

Aftonbladet 3 oktober 1921

”En stor tank stod på lur vid vägkorsningen åt Järfällahållet.”

Stockhols-Tidningen 4 oktober 1921

”Under Upplandsmanövern, 1921-10-03–18, höll A-styrkan under överste Hedengren ställningarna Töjna – Akalla – Järfälla, bestående av Sörmlänningarna, Vaxholms grenaldjärer, en avdelning av Livgardet till Häst, ett artilleriregemente, två lätta och en tung division, samt en – vår enda – pansarautomobil. Det var den första gången [sic! andra gången] en pansarvagn användes i Sverige. B-styrkan under överste Nauckhoffs befäl, bestående av Svea och Göta Livgarde, en skvadron kavalleri samt artilleri till samma styrka som motståndaren, vartill kom ett par flygeskardrar om tio maskiner. Dessa [B-styrkan] låg på sträckan Jakobsberga station – Söbysjön – Ragvala.”

”Den tank som A-styrkans förfogande, åstadkom en hel del oreda bland fienden i trakten av Järfälla, och väckte, som en av officerarna uttryckte sig ’ömsom förskräckelse, ömsom förvåning’.”

Den mest kända bilden på svenska Renault FT, från Stockholms-Tidningen (1921-10-04) samt Dagens Nyheter (1921-10-10)

Svenska Dagbladet 4 oktober 1921

”Den nya pansarvagnen, som A-styrkan förfogade över, väckte, som man uttryckte sig, ömsom förvåning och ömsom förskräckelse, där den kröp fram efter vägarna, över fälten och uppför bergsluttningarna, som en jättesnigel, vilken plötsligt fått bråttom. Det påstås att den vid ett tillfälle effektivt ingrep i trakten av Järfälla.”⁷

Provinstidningen Dalsland 1921-10-14.

Under 1922

Vi har inga upplysningar om vad som händer med Renault FT-vagnen under 1922 och fram till dess pansarvagnskompaniet vid Svea Livgarde dras samman den 20 augusti 1923. Vi vet inte heller i dagsläget om försöken fortsätter vid dåvarande A9 eller om Renault FT-vagnen används vid ytterligare övningar.

Från mj Buréns rapport 1923

Renault FT-vagnen kommer till pansarvagnskompaniet och beskrivs av mj Burén i hans rapport⁸ till Infanteriinspektören 1923. Följande kan man ta del av i rapporten.

”En av pansarvagnarna fm/22 (nr 5) hade jämlikt i föregående rapport framställda önskemål, försetts med den 37 mm-kanon, som överflyttats från den franska Renault-vagnen. Denna vagn (nr 5) blev självfallet plutonchefsvagn.

Försöket med den franska kanonen utföll synnerligen väl. Den funktionerade utmärkt, dess betjänande var lätt att inlära och precisionsförmågan stor. Som förut påpekats behöver tornet dock ändras så att det blir lättare att rikta in kanonen hastigt. Av den franska ammunitionen klickade omkring 1/3. Dess verkan föreföll att vara mycket lokal.”⁸

Stridsvagn m/21 med nummer 1, 5, 6. 7 och 8 deltog i Fälttjänstövningarna i Skåne vid Munka-Ljungby 1923, men det nämns inte att Renault FT-vagnen deltog.

Hösten 1924 – från mj Buréns rapport 1924

Renault FT-vagnen med radioantenn av bambu. Notera att kanonen är urmonterad.

”Antennerna utgjordes av provisoriska anordningar, som på de med sändare försedda vagnarna hängdes upp på grova bambustänger och på de endast mottagarförsedda stridsvagnarna av längs vagnen löpande koppartrådar stödda av å pansaret fästade stag av bandjärn.”¹⁰

1925

Under delar av 1925 användes Renault FT-vagnen som radiovagn. Efter att Tygstationen och AEG (som konstruerat radion) åtgärdat fel som störde utrustningen och konstruerat en ny ”paraplyantenn” installerades istället radion i Stridsvagn m/21, vagn nr 6. Senare utrustades även Stridsvagn m/21, vagn nr 10 med den radio som tidigare suttit i Renault FT-vagnen och ”paraplyantenn” och då var behovet av Renault FT-vagnen inte längre aktuellt.¹¹

1926 skjuts Renault FT-vagnen sönder

I augusti 1926 kasseras och iordningsställs Renault FT-vagnen som målmaterial för försöksskjutningar.¹⁰ Därefter sker olika skjut- och sprängningsförsök under september månad med flera olika vapen: 13 mm kulspruta m/Colt, 20mm pansargranater med kulspruta m/Samag, 37mm infanterikanon (fransk) samt slutligen ”kastning av handgranatknippen mot Renault-tank”.

Slutligen beordras den 16 oktober 1926¹² att de kvarvarande delarna ska transporteras in från skjutfältet och Sveriges första stridsvagns kort liv får anses vara över.

Källmaterial:
1) 062 KAAD upp till 1937. Konstr.avd. E II vol 2 1921 – 1924
2) Militärattachén i Paris. E I a. Inkommande handl. Volym 1. 1920 – 1922.
3) Aftonbladet 19 juli 1921
4) och (5) KAAD MB2 Andra Militärbyrån 1921
6) Dagens Nyheter 27 augusti 1921
7) Dagens Nyheter 4 oktober 1921
8) Rapport över försök med pansarvagnar vid I 1 hösten 1923, jämlikt g.o. litt H 92/1923
9) Rapport över försöken med stridsvagnar vid I 1 vintern 1924 jämlikt g.o. 71/1924
10) KAAD Konstuktionsavd. Fordon. EH 1926
11) Försök med viss infanteribeväpning å Marma den 8/9 september 1926.
12) M II 1926 vol 35. Handling nr 3500.

Forskningsprojekt Pionjärtiden

När ett pågående forskningsprojekt inom SPHF och ett renoveringsarbete av en Strv m/21-29 hos Arsenalen (Arsenalen, Sveriges Militärfordonsmuseum) sammanföll så var det naturligt att slå ihop krafterna för att bättre kartlägga och beskriva den första pionjärtiden inom svensk pansarhistoria. Resultatet är sedan början av 2019 ett forskningsarbete kring svenskt pansars pionjärtid, 1921 till 1938.

Mycket av underlaget hämtas från dokument i Krigsarkivet, men kompletteras med material från andra källor. Först ett tidsödande arbete för att hitta rätt i den stora mängden samlade dokument, därefter att tolka och sammanställa de olika källorna.

Projektet följer den så kallade Sammanhangsmodellen som går ut på att sätta svenska pansarfordon i ett större sammanhang. Detta då ofta bilden av pansartrupperna stannar vid exteriören av stridsvagnar och sällan, den ofta åsidosatta, verkligheten att det krävs stora kringresurser för att möjliggöra verkan med dessa vapen – personellt, utrustningsmässigt så väl som organisatoriskt.